En bra skidstrumpa avgör om dagen i backen blir varm och skön eller en kamp mot kalla, ömma fötter. Knepet är inte att stoppa fötterna i det tjockaste paret du hittar. Tvärtom är en tunn till mellantjock strumpa i merinoull ofta varmare än en tjock bomullsstrumpa, eftersom passform och blodcirkulation betyder mer än materialets volym.
Vad som kännetecknar en bra skidstrumpa
Skidstrumpan ska sitta högt, en bra bit ovanför pjäxans överkant, så att skaftet aldrig skaver direkt mot bara benet. Den ska vara slät och utan tjocka sömmar över tårna, sitta tajt utan att strypa, och vara gjord av ett material som transporterar fukt bort från huden. Merinoull är förstahandsvalet, gärna i en blandning med en mindre andel syntet för hållbarhet och passform. Du kan läsa mer om fibern på vår sida om ullstrumpor.
Undvik tjocka strumpor av ren bomull. Bomull suger åt sig svett, håller kvar fukten mot huden och blir kall så fort du står still i liften. En genomvåt bomullsstrumpa kyler i stället för att värma.
Vaddering på rätt ställen
Moderna skidstrumpor är zonindelade. De har lätt vaddering i form av frotté vid smalbenet och skenbenet, där pjäxans framkant annars trycker, samt vid hälen och trampdynan. Resten av strumpan, särskilt över vristen och tårna, hålls tunn så att foten får plats och pjäxan kan snöras ordentligt. För mycket stoppning gör att foten trängs ihop, blodcirkulationen försämras och då blir det paradoxalt nog kallare.
Tunt par slår tjockt par
Många tror att en tjockare strumpa ger varmare fötter. I en hård och välsittande pjäxa stämmer det sällan. En tjock strumpa fyller ut det lilla luftutrymme som annars isolerar foten, och den klämmer åt så att blodet får svårare att nå tårna. En tunnare strumpa låter foten sitta som den ska, behåller ett isolerande luftlager och håller därför ofta värmen bättre. Är pjäxan så lös att du behöver en tjock strumpa för att fylla ut den, sitter pjäxan helt enkelt fel.
Alpint, längd och touring
Olika åkstilar ställer olika krav. I alpina pjäxor, som är hårda och tajta, vinner en tunn till mellantjock merinostrumpa. Längdåkning är mer rörelseintensiv och svettig, så här passar en tunn strumpa som transporterar fukt snabbt. Toppturer och touring innebär lång tid ute och växlande tempo, vilket gör en mellantjock merinostrumpa till en trygg allround. Vissa väljer ett tunt linerpar närmast foten på riktigt långa, kalla turer, ett upplägg vi beskriver närmare för vandringsstrumpor.
| Tjocklek | Passar bäst för | Egenskap |
|---|---|---|
| Tunn | Längdåkning, varma dagar, hårt åkande alpint | Snabb fukttransport, maximal känsla i pjäxan |
| Mellantjock | Alpint, touring, allround | Balans mellan värme och passform, zonvadderad |
| Tjock | Mycket kalla dagar, lösare pjäxor, lågintensiv åkning | Mest isolering, kräver gott om utrymme i pjäxan |
Märken att hålla utkik efter
Flera tillverkare gör dedikerade skidstrumpor med zonvaddering och hög andel merino. Svenska Woolpower är kända för värme i ull, Smartwool och Icebreaker har breda merinosortiment, och Falke samt X-Socks är tekniska val med uttalad zonindelning. Norska Devold och svenska Lundhags är trygga i kallt klimat. Du hittar de flesta hos återförsäljare som Naturkompaniet.
Vanliga frågor
Är bomullsstrumpor dåliga för skidåkning?
Ja, ren bomull bör undvikas. Den suger åt sig svett, torkar långsamt och blir kall mot huden så snart du står stilla. Välj merinoull eller en ull- och syntetblandning i stället.
Ska jag ha ett eller två par?
I en vanlig alpin pjäxa räcker ett välsittande par. Två par ökar friktionen och fyller ut utrymmet så att foten kläms, vilket ofta ger kallare och ömmare fötter. Ett tunt linerpar under kan dock vara värt att prova på riktigt långa, kalla turer.